Rutger Rosenberg

Marina bottendjur och ekologiska processer

Mitt intresse är att studera de djur som lever nere i bottnen (sedimentet) samt hur deras aktivitet påverkar sedimentets struktur och kemiska processer. Djuren gräver gångar och transporterar partiklar från flera decimeters djup till ytan och i andra fall från ytan och ner till dessa djup. Genom att pumpa vatten ner i djurgångarna, syresätter de bottnen och detta påverkar nedbrytningsprocesser och andra biokemiska processer som t.ex. omsättningen av kväve. När djuren söker efter mat uppstår konkurrens, både om tillgången på föda av god kvalitet och om utrymme i sedimentet. Djurens aktivitet och födans kvalitet påverkar även fördelningen av miljögifter som PCB i sedimentet. Ackumulationen av PCB i bottendjuren ökar med ökad kvalitet på maten, och PCB anrikas särskilt mycket i väggarna på djurgångarna.

Havsbotten med ormstjärnan Amphiura filiformis, som sträcker sina armar upp i vattnet för att fånga födopartiklar som passerar förbi i vattenströmmen.

Övergödningen av haven leder till att låga syrekoncentrationer kan uppkomma i bottnarna i t.ex. Bohusläns fjordar. Vi har funnit att djuren tål en syremättnad som är 10% av den i luft (100%), men inte lägre. Innan dessa kritiska halter uppnås ändrar djuren sitt beteende; de kryper upp på sedimentytan, eller om de lever i lerrör, kan de förlänga rören upp i vattnet; detta för att nå en mikromiljö där det kan finnas mera löst syre i vattnet. Dessa beteenden studerar vi, dels i havsmiljön genom att använda en s.k. sediment-profil-kamera som fotograferar ett tvärsnitt av bottnen, och dels i akvarier. Djurs beteenden kan även påverkas av kemiska signaler. Till exempel kan djur som betas av fisk utsända kemiska signaler för att varna andra för faran. Denna typ av kemisk kommunikation undersöker vi hos ormstjärnor som betas av sandskädda.

Bidragsgivare: Naturvetenskapliga Forskningsrådet; Mistra

Sedimentprofil-bild

Bilden ovan visar ett 12 cm djupt tvärsnitt av en lerbotten på 95 meters djup i Gullmarsfjorden. Bilden är tagen med en sedimentprofil-kamera. Syrgasbrist rådde vid detta tillfälle, vilket medfört att sjöborren (Brissopsis lyrifera) krupit upp ur sedimentet, och att maskarna (Melinna cristata) har förlängt sina lerrör upp i vattenmassan. De översta centrimetrarna av leran är ljusbruna och syresatta, men djupare ner råder syrefria förhållanden.